Den första renen du ser på vägen är en upplevelse. Den femtionde är mest ett skäl att sakta ner. Älg och ren på vägen hör till vardagen i Norrbotten, och de flesta som bor här har en historia om ett möte som slutade bra med en hårsmån. Med lite kunskap om hur djuren beter sig går det att minska riskerna mycket.
Renen: ett djur som inte flyttar på sig
Renskötsel bedrivs i stora delar av länet, både i fjällen och i skogslandet ner mot kusten, där renarna betar under delar av året. Renar rör sig oftast i grupp. Ser du en ren vid vägen ska du räkna med att det finns fler, och att de kan komma ut på vägen när som helst.
Renen beter sig annorlunda än älgen. Den stannar gärna på vägen, går framför bilen i lugn takt och verkar inte bry sig särskilt mycket om trafiken. Tuta inte och försök inte tränga dig förbi. Sakta ner, låt dem gå undan i sin egen takt och kör sedan försiktigt förbi. Det tar några minuter, och det får det göra.
Älgen: stor, mörk och svår att se
Älgen rör sig mest i skymning och gryning, och i det mörka halvåret är det skymning en stor del av dagen. En älg är hög, och dess mörka kropp syns dåligt i strålkastarljuset. Det är ofta benen eller ögonen du ser först. Älgar korsar gärna vägen vid bäckar, myrar och hyggen, och där en älg har gått över kan nästa komma strax efter, till exempel en kalv som följer kon.
En kollision med älg är farlig eftersom djuret är så högt. Kroppen kan träffa vindrutan och taket i stället för fronten. Därför är farten det viktigaste du kan påverka.
Så kör du för att undvika en olycka
- Sänk farten där det finns viltvarningsskyltar och där skogen går tätt intill vägen.
- Använd helljus så mycket det går, och blända av i god tid för möten.
- Titta längs vägkanterna, inte bara framåt. Reflexer i ögon syns ofta före djuret.
- Viltstängsel finns på en del större vägar, men djur kan ta sig in vid öppningar och där stängslet slutar.
- Bromsa hårt och rakt om ett djur dyker upp. Väj inte ut i diket eller mot mötande trafik.
Vintervägar gör allt svårare. Bromssträckan blir längre på snö och is, och plogkanter kan dölja djur som står intill vägen. Kör efter förhållandena, inte efter skylten.
Om olyckan ändå händer
Stanna, sätt på varningsblinkers och ta på reflexväst om du har en. Se till att du och dina passagerare är i säkerhet. Ring sedan 112 och berätta var olyckan har hänt. Polisen ser till att en eftersöksjägare kommer om djuret har sprungit skadat in i skogen.
Markera platsen, till exempel med en viltolycksremsa, en plastpåse eller något annat som syns, så att eftersöksjägaren hittar rätt. Försök aldrig själv följa efter ett skadat djur.
Det är lag på att anmäla en kollision med vissa djur, bland annat älg, ren, rådjur, björn, varg, järv, lodjur och örn, även om du inte ser att djuret är skadat. Krockar du med en ren behöver renskötaren få veta, och det ordnar polisen. På viltolycka.se (öppnas i nytt fönster) finns mer om vad som gäller och vilka arter som omfattas.
Den som kör längs kusten mellan Luleå och Haparanda har nytta av allt det här, och mer om resan finns i guiden Att resa längs Bottenviken. Vintervägarna och mörkret tar jag upp i Vinter i Norrbotten.